I helgen visar jag en ny fotoutställning. Och, jag är jättenervös. Vanligtvis brukar jag inte vara så där osäker för att visa upp mina bilder, men just nu är jag det. Så märkligt. Och läskigt! I helgen visar jag nämligen mina streetbilder, alltså gatufotografering. Svartvita bilder av främlingar på offentliga platser runt omkring i världen. Utställningen är en del av Växjö Konstrunda och hänger ute i Gårdsby. Här kan du läsa mer från bloggen om min rädsla.
Men varför är jag så osäker? Antagligen för varje gång jag utsätter mig för att fotografera street, så är jag skraj, nästan så knäna skakar och jag tänker tyst för mig själv. ”Tänk om någon blir arg! Eller slår mig! Eller tafsar! Eller om polisen haffar mig.” Trots alla negativa tankar så fortsätter jag att göra det. Knäppt, eller hur? Det främsta argument är nog för att jag älskar att utmana mina rädslor. Helt enkelt utsätta mig själv för obehagliga situationer för att bevisa, för mig själv, att jag klarar det. Dessutom är det nästan bara män som visar upp bilder i genre ”street”, och det känns ju lite konstigt att vi kvinnor är så otroligt underrepresenterade. Inte för att jag är någon cool vilsen öldrickande man som går runt och i dåliga kvarter på nätterna och vill hitta det dekadenta, det där trasiga. Utan jag en vit medelålders kvinna som ofta reser med min familj. Då är det upp på tidigt på morgonen för att skaffa sig egentid eller får jag mutar familjen med glass och gott kaffe medan jag själv ställer mig i ett gathörn och hoppas på att något kul ska komma till mig. Eller träffa den där önskade kompositionen. Och, jag hoppas, trots min kön, att jag kan bidra till ögonblicksbilder som berättar små historier.
Att vara ute och fota street är ett sätt att öva upp sin snabbhet och träna sig på att läsa av situationer. Ja man tränar även sitt tålamod. För när du väl har gett dig ut och står där redo med kameran börjar du se mönster, system hur folk rör sig och nya vinklar. Du letar efter upprepning och humor. Udda personligheter eller sköna uttryck. Och det är säkert därför jag är så osäker. För tänk om min publik inte ser det komiska, det vackra eller fula i mina bilder som jag gör. Tänk om min publik tycker allt är skit. För det är kanske så att jag känner mer för bilderna, just för att jag har varit där, känt min egen rädsla inför fotosituation än betraktaren. Jag läser kanske in hela mitt känslopaketet i mitt avgörande om bilden är bra eller inte. Så, kort och gott: jag är rädd för att inte duga som en (kvinnig) streetfotograf, jag är rädd för att inte beröra. Helt enkelt, att bli sågad av min pubilk.
Varmt välkomna till Hantverkshuset i Gårdsby lö-sö, 3-4 mars, 2018, kl 12-18.
Vi ses!
