Julkalender # 22 Konsekvensneutralitet eller konsekvensansvar - Nordström Performance AB
Anna Nordström bloggar

Anna Nordström bloggar

Fotograf i Växjö som gillar människor

Julkalender # 22 Konsekvensneutralitet eller konsekvensansvar

Jag tror att alla kan påverka sin omvärld, på olika sätt och olika mycket. Genom dina handlingar påverkar du alltid i någon riktning.  Hur resonerar du kring din påverkan som fotograf?

Är du ute efter tidernas snyggaste bild, den smalaste modellen och den sexigaste looken? Eller är du fotografen som vill kämpa för mångfald, bryta mönster och se skönhet i olikheter? Inget är såklart helt svart eller vitt, men man drar mest åt det ena eller det andra hållet. Två intressanta teoretiska termer som beskriver detta är; konsekvensneutralt eller med konsekvensansvar, som är motsatser till varandra.

För en fotograf skulle ett konsekvensneutralt förhållningssätt kunna innebära att man följer trenden, utför ett uppdrag till punkt och pricka utan att lägga någon värdering i frågan. Du vet vad uppdragsgivaren önskar och följer den linjen. Du är helt neutral och låter dig inte påverkas av eventuella konsekvenser som dina bilder kan skapa.

Ett konsekvensansvarigt förhållningssätt innebär däremot att du oftast tänker lite utanför boxen. Detta skulle kunna vara att man vill föra in mångfald, att man väljer bort modeller som är för smala eller vägrar fotografera mat som innehåller palmolja. Fotografen tar helt enkelt personligt och socialt ansvar genom att inte förmedla budskap som hon själv anser är omoraliska. Fotografen vill så klart sälja sina bilder men inte med vilka konsekvenser som helst.

Jag strävar åt konsekvensansvarshållet vilket ibland medför förlorade uppdrag eller merarbete för att leta reda på, i mina ögon, rätt personer. I ett av mina uppdrag ville jag ha en sjalbärande muslim som i sin tur råkade vara en minderårig kvinna som pratade knagglig svenska. Att ringa till familjen och försöka förklara vad en modellrelease är kan vara svårt när föräldrarna inte pratar svenska eller engelska. Att bara boka in ett möte med pappan, öga mot öga, blev en upplevelse i sig. In i en hall med 14 barn och alla nyfikna på vad den där kvinnan (jag) gjorde där. Pappan var inte hemma. Han var bara och drack te hos en kompis men skulle komma strax. Skulle jag stå kvar eller gå? Hur gör man? Tillslut dök han upp. Jag stod där i hallen och visade bilder, pratade l-å-n-g-s-a-m-t med ord de aldrig hade hört. Jag viftade med armarna och pekade på bilderna. Jag ville verkligen förklara vad det hela gick ut på. Inga missförstånd fick uppstå.

En annan incident var i höstas när jag fick ett uppdrag av den medvetna Stockholmsbaserade reklambyrån Volontaire; jag skulle plåta bröstcancersjukas ärr till en reklamkampanj. Tyvärr vågade inte kunden fullfölja reklambyråns strategi, så istället fick jag göra lite snällare bilder. Men bara det att någon vill utmana normerna gör mig glad och att jag dessutom fick vara med på ett litet hörn gör mig ännu gladare. Jag tyckte att de osålda bilderna som blev kvar i min dator skulle kunna göra mer nytta. Därför fick bolaget några som en liten gåva i hopp om att de skulle våga göra något i framtiden.

Hur gick det då med den sjalbärande tjejen och mötet med hennes pappa? När vi väl förstod varandra hade pappan en underbar inställning:

-Om min flicka vill, så vill jag. Sedan skrev han på. Det tog massor av tid att nå denna punkt, men efteråt kändes det som en seger. Jag gav aldrig upp bara för att det var svårt med kommunikationen.

Även om det inte alltid går så tycker jag att man ska försöka.

Dela denna artikel

När du besöker denna webbsida så godkänner du även vår integritetspolicy