Igår inträffade något spännande. Jag var inspirationsföreläsare i ämnet etisk kommunikation. Fick äran att träffa 29 ungdom som gick i åk 1 på samhällsprogrammet med inriktning media/estet på Kungsmad. Så klart man var lite nervös när man klev in. Några såg ut att helst vilja lämna rummet, andra något udda utstyrsel och andra som låg över bänkarna vad man i första hand tolkar trötthet. Att träda in i rummet var som att kliva in i en ny kultur. Jag visste ju inte exakt hur jag skulle bemöta, om jag skulle säga till eller våga fråga varför. Hade så gärna vela ställa lite frågor, men tyvärr vågade jag inte då jag visste att det kunde sabba min föreläsning. Jag var ju laddad och vill börja prata om saker jag vad betald för att prata om. Det började lite trevande men sedan blev det en bra atmosfär och många frågor. Även från dem som jag trodde var där på nåder och då inser jag att jag måste ha misstolkat deras kroppsspråk och symboler. De var ju visst intresserade. Jag tror att, även om inte alla tycket jag var kul att lyssna på mig så uppskattade merparten min bildserie och mina tips på hur man kan strukturerar sitt arbete.
På stående fot fick jag erbjudande från skola att hålla föreläsning samt handledning. Det måste ju vara ett tecken på att jag gjorde något bra- själv gick jag i alla fall helnöjd hem med ett leende på läpparna och hoppas att vi snart kan planera in datum för nya föreläsningar. Verkligen en helt fantastik dag och jag lärde mig så mycket nytt om min egna kultur här i Sverige.