Tänk dig att starta ett helt nytt yrke. Ingen vet riktigt hur det ska göras. Reglerna var få. Traditionerna ännu färre. Lagen öppnade upp och det blev möjligt att stå på egna ben!
I år är det runt 200 år sedan fotografiet föddes i Frankrike. Nyheten spreds snabbt över Europa och redan på 1840-talet började de första fotograferna arbeta i Sverige. Men det var fortfarande komplicerat. Kamerorna var stora, kemikalierna känsliga och exponeringstiderna långa.
Foto: Joseph Nicéphore Niépce 1826, det första bevarade foto. Trots sin suddighet är den här bilden fantastisk.
Så här ser historiens äldsta bevarade fotografi taget med en kamera. Bilden togs av fransmannen Joseph Nicéphore Niépce 1826. Det föreställde utsikten från hans arbetsrum i huset nära Chalon-sur-Saone. Kameran hade tillverkats av en man vid namn Charles Chevalier i Paris. Exponeringstiden var 8 timmar. Plåten bestod av en tennplåt överdragen med en tunn hinna av bitumen, (en sorts asfaltlack) löst i lavendelolja. Vid exponering i solljus blev därför asfalten hård och olöslig på de belysta ställena, men blev löslig på bildens mörka partier, som sedan tvättades bort med en lösning av lavendelolja och terpentin.
Att se någon fotografera var nästan som att gå på en trollerishow. Det var magi, overkligt och något helt nytt. Mer magiskt än dagens AI-generade bilder. Kanske man kan likställa med när man landande på månen!?
En av de första att utforska den nya tekniken i Sverige var löjtnant Lars Benzelstjerna, som därmed anses vara Sveriges förste yrkesfotograf. Han reste mellan 1841 och 1842 över landet och anordnade uppvisningar av tekniken inför betalande publik. Under några veckors vistelse i respektive stad demonstrerade han den nya medietekniken och nådde en bred publik. Hans betydelse som kunskapsförmedlare och folkbildare kan därför sägas vara lika stor som hans insatser som yrkesfotograf.
Sakta men säker gick tekniken framåt och på 1860-talet förändrades allt. Den nya kollodiumprocessen gjorde fotograferingen snabbare och betydligt mer praktisk. Nu gick det att ta obegränsade kopior av samma bild genom glasnegativ. Och det var just det som allmänheten vill ha, bilder som man kunde dela ut till nära och kära.
I Stockholm fanns fem, sex daguerreotypister i slutet på 1850-talet, men bara några år in på 1860-talet så hade det blivit 60 fotografer. Det var en explosion av yrket. I varje stad fanns minst en fotograf med ateljé. (Här blir jag nyfiken att gräva vidare om Växjö första fotograf och ateljé. Får återkomma när jag har hittat mer info! )
Bildtext: Fotograf Hanna Karlsson, här till höger med sitt biträde Astrid Carlie vid sin sida, drev denna sommarfilial vid Ronneby Brunn medan huvudateljén låg inne i Ronneby. Hon var syster till fotograf Karl Karlsson i Karlskrona Liksom de flesta ateljéer runt om i landet baserades deras verksamhet på dagsljus: fotografering, kopiering, förstoring, retusch, efterarbete. Till vänster ateljéns glasade tak- och väggparti och till höger fönster för ateljéns övriga arbetsutrymmen. Bildkälla: Blekinge museum
I samband med teknikutvecklingen av fotografiet var lagrummet för en kvinna också en viktig aspekt. En gifta kvinna i Sverige var nämligen omyndig. Kvinnorna stod juridiskt under sin mans förmyndarskap. Det innebar bland annat att mannen hade kontroll över ekonomin, kvinnan kunde ha svårt att driva egen verksamhet eftersom kontrakt/affärer kunde behöva mannens godkännande. En ogift kvinna kunde däremot ansöka om att bli myndig och då själv driva företag. Därför var det ofta enklare att starta och driva en fotoateljé som ogift. Och hon kunde förbli självständig genom att ansöka om att få blev myndig!
Parallellt med att man kunde ansöka om att bli myndig om man drev företag så fanns det heller inga fasta hierarkier som var vedertagna. Resultatet blev att många kvinnor tog chansen och startade egna fotoateljéer. Det var säker hårt, men som sagt inte omöjligt och under andra halvan av 1800-talet var kvinnliga fotografer långt ifrån ovanliga. I vissa städer var de till och med i majoritet.
Fotografin blev alltså ett av de första kreativa yrken där kvinnor kunde arbeta självständigt och driva företag. Wow säger jag och vill passa på att tacka alla kvinnliga fotografer som har banat väg för mig och mina kvinnliga kollegor. och glöm inte glöm inte att fotografiet fyller 200 är i år (2026!)
Vill du läsa mer om kvinnor, fotografi och historia:
https://www.sfoto.se/200-ar-av-fotografi/fotografins-kvinnor-vid-sekelskiftet-1900/
Bok: Kvinnor bakom kameran 1848-1968, Eva Dahlman, Magnus Bremmer och Björn Axel Johansson