Efter att min egen chock har lagt sig över den oväntade rubriken ”Nakenchock” i både tidning och radio, samt över priset från juryn under Växjö konstrunda, och alla fina ord om mitt verk i höstas har jag vågat jobba vidare med min livskris. Ju mer jag tänker desto fler konstverk växer fram. Detta är mitt sätt att komma framåt och vidare för att må bra, och snart har en hel utställning vuxit fram.

Verket: Self Storage, 2024 på Växjö Konsthall samt bild på mig som glad vinnare.

När det var i den mest akuta fasen, när livet verkligen var som krisigast, gick jag på samtal. Fantastiskt!  Men sedan har jag på egen hand processat tillståndet via konsten. Det har varit mitt sätt att försöka förstå vad som händer. När jag skapat har en inre monolog utspelat sig. Jag har vridit och vänt på tankarna om att allt är förgängligt. Att allt har en början och ett slut.  Jag vet inte om det viktigaste har varit att få det ur mig eller om det mest läkande har varit att våga omfamna oron. Men nu har jag i alla fall nyanserade ord på mina känslor, hittat en strategi framåt och är mindre skör. Det här är mitt sätt att komma vidare, mitt sätt att komma framåt! Hela utställningen har jag egentligen gjort helt för mig själv, så det känns som jag har lagt upp min själ på ett silverfat för beskådning, kanske för slakt eller kanske igenkänning? Här är verket Preservation, 2025

Välkomna på vernissage den 5 april till utställningen ”Desperata strategier under pågående livskris”, på Galleri Kaross, Växjö.